Myterna, Legenderna och faktan kring Samojedhundens ursprung!

Posted by Millan Millan
Alternativ
När man gör sina historiska efterforskningar om rasen blir man ganska snart medveten om mytologin och den motsägelsefulla faktan som förekommer och har spridits vitt och brett under årens gång om Samojedfolket och deras hundar. Allt eftersom tiden gått har många felaktigheter och missuppfattningar blivit sanningar då de spridits vitt och brett från mun till mun och från skrivet verk till skrivet verk. Många är de entusiaster och författare som bara skriver det som någon annan redan har skrivit utan att kontrollera fakta, källor och sanningsvärde. Till och med i många av de stora verken som blivit världs erkända som fakta källor om rasen kan bära många felaktigheter och/eller otydligheter om rasen.

Under min historiska efterforskning om rasen har jag stött på en mängd intressanta myter, legender och påståenden om rasens vara eller inte vara inom olika områden. Då det idag framför allt råder stor missuppfattning och skilda meningar kring Samojedhundens ursprung och användningsområden tänkte jag här pressentera några av de intressanta faktan jag stött på under mina studier. Jag påstår inte att denna artikel kommer att ge den 100% sanningen om rasens ursprung men kanske en del att fundera över och kanske forska än djupare inom, kanse ett uppslag till nya diskusioner och funderingar kring sanningen om rasen!


PROBLEMEN OCH MYTERNA KRING SAMOJEDFOLKET

 En av de stora missuppfattningarna som råder bland Samojedhunds entusiaster är iden om en nation och ett Samojedfolk. Detta missförstånd är begripligt och förklarligt: från första början då den första informationen om områdena och folken i rysslands och Sibiriens avlägsna hörn, vilket kom till oss på 1200-talet, pratade man bara om det Samojediska folket och inte något om de olika folken, språken och kulturerna. Först efter det att en mer detaljerad forskning kommit igång visade det sig att Samojedfolkt bestod av flera existerande nationer. Människor som talade sitt eget språk och hade sin egen kultur. Vissa av dessa nationer har under århundraden dött ut och/eller slagits samman. Idag finns det framför allt fyra grupper/nationer: Nenetser (vilka kan delas in i tundra Nenetser och Skogs Nenetser), Enetser (även här tundra enetser och skogs enetser), Selkuper och Naganasaner. På 1700-talet hittade man också i södra Sibirien Soyot och Motorsamojeder, med flera.

Just fenomenet att prata om Samojedfolket som ett folkslag och en nation har varit grunden till många missuppfattningar om rasen ursprung. Detta är också troligen anlednigen till varför det idag råder en del konflikter i om Samojedhundens stamfäder var renvallare och eller draghundar just tack vare att många människor än idag klassar Samojedfolket som ett enda folk slag och tittar på en liten del av detta folk och många gånger kanske fokuset faller på Nenetserna som idag är den största gruppen och tror att det är ifrån dessa folk som våra hundars stamfäder kommer ifrån, men efter att mer grundligt ha tittat på varifrån bland annt expeditions hundarna, rasens sibirisk importerade stamhundar, kom är det tydligt att det är framför allt från Selkuperna/Ostjak-samojederna och kanske till viss del Ostjakerna som våra hundars förfäder kommer ifrån.

 
SAMOJEDFOLKETS OLIKA HUNDTYPER – MÅNGFALDEN AV HUNDARNA I SIBIRIEN!
 
De nordligaste levande Samojedstammarna som levde närmast kusten försörjde sig mestadels på jakt och fiske, medan de som levde längre in på tundran i större utsträckning var rennomader. Och tar vi oss sedan mer öster ut till ob och jenisej trakterna var försörjningen snarar jakt och fisk än renskötsel hos dessa folkslag. De olika geografiska områdena utvecklade olika förmågor hos hundarna. rennomaderna hade på senare tid behov av renvallande hundar medan jakt folken, flodfiskarna och skogsjägarna fortfarande hade större behov av jakt och draghundar, samt var också den vita färgen mer vanligt förekommande desto längre norrut man kom. Det verkar som att de vita Bjelkerhundarna framför allt hölls som drag och jakthundar. Medan de mindre, mer långhåriga och flerfärgad hundarna hölls som renvallare.

Så som nämnts tidigare så var namnet Samojed ett samlingsnamn för olika undergrupper som geografiskt var lokaliserade och spridda över stora ytor. Även inom Samojedfolket kunde kulturer och levnadssätt skilja sig något, allt från jägare och samlarfolk till boskapsskötande rennomader. Även hundarna förekom i olika typer och utseende, framförallt verkar man enligt historiska reseskildringar ha skilt på den större och den mindre varianten, och vissa Sibiriska resenärer har beskrivit skillnaderna på hundtyperna genom att kalla den mindre och mer långhåriga hunden för renhundar och på det sättet skilja dem från de större vita arbetsdjuren. Vissa skilde också på de olika Samojedfolken genom att kalla vissa för renfolken, de som höll sig med tamren och i stor utsträckning nyttjade renen som dragdjur, och de andra folkgrupperna kallade man hundfolket, som levde mer av jakt och  höll sig med framför allt hundar som dragdjur, men båda dessa folk tillhörde stammar av Samojedfolket.

Det var framför allt mer västerut som de flerfärgade mindre hundarna förekom, ju längre nordöst man kom, desto vanligare förekommande blev de större helt vita Bjelkier hundarna, vilka man framför allt nyttjade som jakt och dragdjur och som mest troligt var den varianten som våra dagars västerländska hund stam stammar efter.

Kynologen Ludmila Bogslovskaja skriver i sin artikel om Tjuktjerhundarna (Dagens Siberianhusky) och Samojedhunden 1989 att ”Det visade sig dessutom att Nenetserna på bland annat Novaja Zemlja, denna avlägsna del av Arktis , också hade en korthårig huskyvariant. Deras avkommor finns forfarande på Vajgatjön och på Jugorskijhalvön”.

Polarforskarna nämner också att Samojedfolkets hundar var av olika typer och vissa av dessa var mer dugliga dragdjur än andra typer. Tex nämner Nansen att de små renhundarna var sämre dragare. Vetskapen att polarforskarna selekterade den typ av hund som användes som dragdjur gör också att vi kan antaga att det är den typen som ligger till grunde för våra dagars Samojedhund, just tack vare att överlevande hundar från expeditionerna ligger till grund för våra dagars Samojedhundar. Studerar vi dessutom bilder från de tidiga Sibiriska importerna och deras avkommor så ser vi att dessa hundar var av den större varianten och hade något kortare päls än de små renhundarna.

I R-PADS medlemstidning finns en artikel skriven om de renvallande laikorna av B. I. Shiroky som är en expert inom Laika raserna. Han har lagt ner mycket tid och energi på denna grupp av hundar, han har bevittnat historien om hur de renrasiga Laikorna uppkommit och har över tiden haft en passion för urhundar. Hans beskrivningar är troligen av stort intresse för de som arbetar med dessa hundar. Nedan ett axplock ur hans artikeln om de renvallande Laikorna (Oleonegonka) från nordvästra Sibirien:

“We should mention here, that in XIX Century within range of distribution of Olenegonka existed a bigger variant of this dog, which was also used as a draft dog despite well developed reindeer breeding. Possibly this bigger breed exported to West Europe the modern Samoyed began. Origins of these two types of dogs and their possible isolated breeding under primitive conditions remain open.”
 

NÅGRA HISTORISKA FAKTA OM RASEN

1 - Arkeologiska fynd har visat att hundarna har följt Samojedfolken från begynnelsen. Vilket innebär att hundarna fanns med i bilden i tusentals år innan Samojedfolken tämjde renen och kunde använda den som dragdjur.
 

2 - I språkforskningen finner man att ordet för rensläde egentligen betyder ”stor hundsläde”
 

3 - I centrala Sibirien norr om Bajkalsjön för ca fyra tusen år sedan tror man att de första slädarna började brukas. Gamla klippmålningar visar att det skall ha varit Samojederna och korjakstammarna samt andra nomad stammar så som Tjuktjerna som skall ha tagit detta initiativ. (Slädhundar kylans resenärer). Med andra ord är funktionen som draghund/slädhund flera tusen år gammal medan funktionen som renvallare endast är några hundra år gammal.
 

4 - I språken hos urbefolkningen från norr finns det dussintals ord som beskriver dessa hundars polara kvaliteter och förmåga att verka i snö. Snö förhållandena och hundarnas kvaliteter är väldigt viktiga då de är förutsättningarna för möjligheten att använda hundarna som transportmedel, och människorna behövde prata om det. (Primitive breeds – perfect dogs, av: Vladimir Beregovoy och Jill Moore Porter).
 

5 - Smithosian Institut rapporterar 1898 om Die Tungusen av Dr. B. Langkavel, som 1872 sa: ”De tältlevande Samojederna använde bara renar som dragdjur och hade hundarna för vallning, men nomad folken använde hundar som drag djur och varje individ kunde dra 2 – 3,5 pounds.” Olika Samojedstammar nyttjade olika djur som dragare.
 

6 - Fritjof Nansen som använde Samojedhundar under sina polarexpeditioner omnämner att olika Samojedstammar hade olika hundtyper för olika syften, han nämner framför allt att de mer östligt levande Samojedstammarna hade de bästa draghundarna, och att det var från dessa stammar han hämtade de hundar som skulle dra honom mot polen. Även de övriga polarforskarna hämtade sina hundar från ungefär samma område som Nansen. Och vi vet att det var framförallt polarforskarnas överlevande hundar som ligger till grunden för dagens Samojedhundspopulation.
 

7 - Både Nansen, Amundsen och flertalet andra polarforskare nämner skillnaderna och variationerna på de olika Samojedstammarnas hundar. De skillnader som polarforskarna såg hos hundarna stämde också överens med skillnaderna hos de Samojedstammar som ägde dem. Det var två typer av Samojedfolk – och var och en hade sin egen typ av hund. Nomad Samojederna hade de större flerfärgade jakthundarana och den vita Bjelkiern som tjänade som jakt och draghund för sina ägare. Herdestammarna hade hundar av typen renvallare eller Älghunds typ. Några var vita, några var svarta och vita, och vissa bruna och vita. Böckerna Dogs of All Nations av: Count Henry de Blyandt, Vegas färd kring Asiens kust av: Nordenskiöld, Fram över polarhavet av: F. Nansen, Nordost passagen av: R. Amundsen, med flera, bekräftar alla denna klassificering av nomaderna med sina vita jakt och drag hundar och renherdes stammarna med sina mindre renvallar typ av hundar, vilka var antingen vita eller vita med svarta eller bruna fläckar och vägde 30-50 pounds.
 

8 - Genom rapporter från forskare och expeditioner som sents till The Smithsonian Institution grundades The Peabody och The British Zoological Society. Flertaliga beskrivningar har givits om de olika förekommande varianterna  av hundar som förekom över de Sibiriska områdena.  En av dessa beskrivningar handlar om vita slädhundar anspända sida vid sida för att dra pråmar på Jenisej floden.
 

9 - En annan tysk polar forskare berättade 1892 om folket i detta område. Han förkunnade att det var två typer av folkstammar: hund folket som inte hade några renar och renfolket som inte hade några hundar. De två olika folken stred konstant tack vare att hundarna dödade renarna och sedan dödade renfolket hundarna. Dessa hundar var beskrivna som vita och ganska trevliga, men som fruktansvärda jägare. Deras hastighet imponerade djupt på expeditionen. (ur boken: The New Samoyed).
 

DAGENS SAMOJEDHUNDSPOPULATIONS STAMFÄDERS TYP OCH URSPRUNG.
 
Jag tror att det mesta handlar om missförstånd då många människor idag endast tittar på en vissa grupp av Samojedfolket av idag och hur dessa idag lever och nyttjar sina hundar och därifrån drar sina slutsatser, många tittar kanske endast på den idag största gruppen bland Samojedstammarna, Nenetserna, och att dessa idag lever på sina renar och nyttjar dem  mycket som dragdjur, men för att finna den närmaste sanningen måste vi titta på hur Samojedfolket levde under tiden innan de första importerna gjordes och tiden fram till de sista importerna, dessutom måste vi också fundera över från vilka Samojedstammar våra sibiriska importer kom ifrån och om dessa tillhörde renfolket eller hundfolk och likaså också vad just dessa folk använde sina hundar till. Vilka av Samojedfolkets understammar var det egentligen som våra första importer och stamhundar kom ifrån, och vad använde just dessa stammar sina hundar till? Vi vet att Samojedfolket bestod av många olika understammar med olika sätt att leva och försörja sig, vi vet att olika stammar höll sig med olika typer av hundar och att de olika stammarnas typer av hundar användes till olika ändamål, vissa var drag och jakthundar medan andra mer användes som renhundar. Den viktiga frågan här är: Från vilka Samojediska stammar och vilken typ av hundar stammar våra dagars Samojedhund efter, och till vilket endamål användes deras förfäder till?

Precis som vi redan vet var människan tidigt i historien mest intresserad av folket och deras seder. Renene har alltid varit med i dessa beskrivningar medan hunden allt jämt har fått mindre betydelse i skildringar av dessa folkslag. Vladimir Beregovoj är en av de få sentida forskarna som ägnat sig åt att studera just hundarna i dessa trakter och han nämner likt historien att dessa hundar än idag nyttjas både som dragare, väktare, jägare och vallare. Så Samojedernas hundar har utfört och än idag utför alla dessa uppgifter, men det var troligen olika typer av hundar som utförde olika typer av uppgifter.

Men när man har tittat historiskt på dessa hundar och vilka olika typer som förekom hos respektive Samojedstam (den mindre renvallaren, den större jakt och draghunde och en liten mer långhårig, troligen pälshund eller renvallare) är det mycket intressant att också fundera kring vilken av dessa typer som förekom i polarforskarnas slädhundsteam, då det till stor del var dessa hundar som kom att importeras till västvärlden och därmed är de hundar som till stor del  ligger till grund för våra västerländska registrerade hundras.

Vi kan också se att det framför allt i tidig nordisk litteratur omnämndes två varianter av dessa hundar men som beskrevs nästan identiska, Samojedhunden och Ostjakhunden. Jag finner det mycket intressant att man under en kort period valde att skilja på dessa typer då både Samojedhunden och Ostjakhunden var en och samma typ av hund. Dessa hundar kom från samma områden i Sibirien och hölls av olika undergrupper till Samojedfolken och dess närliggande grannar som i mångt och mycket kom att beblandas med varandra tack vare att de bland annat samlades på samma ställe för att betala Yassak (skatt till ryska Tsaren). Idag hör vi inte talas om dessa två raser utan endast om Samojedhunden vilket troligen betyder att man tidigt insåg att dessa hundar var en och samma ras och sedermera kom dagens Samojedhundar att bära arvet av både de tidigare nämnda Samojedhundarna och Ostjakhundarna.

Tidiga resenärer nämner också att framför allt Ostjaksamojedernas och Ostjakernas hundar var duktiga dragdjur, samt att de bästa draghundarna fanns hos de mer östligt levande Samojedstammarna framför allt kring Ob floden, vilket bör betyda att dagens Samojedhund i störst utsträckning stammar efter den typ av hundar som framför allt hölls av dessa östliga Samojedfolk som draghundar, då det var de överlevande expeditionshundarna som till stor del ligger till grunden för våra dagars Samojedhunds population. I Jim Osborne´s kartläggning om Samojedhundens genetiska ursprung nämns 10 av de främsta ursprungs djuren. Minst sex hundar av dessa tio nämns härstamma från trakterna kring Ob floden (Kvik, Russ, Houdin, Nimrod, Sam och Jenny), en anges härstamma från ön Novaja Zemlja (Ayesha), den typ av hund som fanns på denna ö var enligt Kynologen Ludmila Bogslovskaja 1989 följande: ”Nenetserna på bland annat Novaja Zemlja, denna avlägsna del av Arktis hade en korthårig huskyvariant. Deras avkommor finns forfarande på Vajgatjön och på Jugorskijhalvön”, en hund (Whitey Petchora) angavs härstamma från kustområdenna i norra Sibirien, en hund (Musti) från Norra Ryssland eller Sibirien, ytterligare en hund angavs vara avlad av hundar från trakterna kring floden Ob (Atarctic Buck).

Vi vet också att Fartygs kaptenen (och hundälskaren) Joseph Wiggins under sin resa i Sibirien i staden Tjumen kom i kontakt med bröderna Wardropper, två Engelsmän som i Tjumen hade en fabrik där man tillverkade ånglok. Det är dessa två bröder som senare skulle fungera som kontakt mellan  Fredrick George Jackson, Fritjof Nansen och hertigen av Savojen å ena sidan och hunduppköparen Alexander Trontheim på den andra sidan. Trontheim skulle säkerställa hundtillgången för alla tre expeditionerna, samt ett flertal till därefter.

Alexander Trondheim reste över den gamla postvägen i Tyumen till Beresowa för att köpa hundar, en liten gammal stad på vänstra sidan av Ob som redan på 1500-talet spelat en roll i koloniseringen av Sibirien. Här var runt december och januari Samojeder och Ostjaker från tundran och taigan samlade för att betala yassak, en viss form av beskattning, också många hundar var samlade. Vi vet att Throndheim ville köpa de bästa draghundarna till de kommanda expeditionerna varför han också valde ut de hundar som var av den typen som urfolken själva använde som dragdjur. Detta berättar också för oss vilken typ av hundar som selekterades för expeditionerna.

 Mycket pekar på att dagens Samojedhundar framför allt har sina rötter hos Ostjaksamojedernas (Selkupernas), Tungusernas hundar och Ostjakernas hundar då det var dessa hundar som valdes ut som dragare för expeditionern, och som dessutom användes som dragare av urbefolkningen.

Allt detta anser jag bör tyda på att våra dagars Samojedhundar främst stammar efter de hundar som användes som jakt och dragdjur, då dagens Samojedhundspopulation främst  stammar efter dåtidens överlevande expeditionshundar, med mindre inslag av de renvallande hundarna som också förekom hos olika Samojedstammar, här tänker jag framför allt på Kilburn Scott´s lilla Sabarrka som var chokladbrun och enligt många mer liknade en lapphund. Men det verkar dock som Sabarka var den enda av de sibiriska importerna som i typ låg närmare renvallarna.” Dessutom bör nämnas att Sabarka tillhör idag heller inte de främsta stamhundarna och frågan är hur många av våra dagars hundar som kan härledas bak till Sabarka.


SLUTSATSER

Med andra ord torde det vara fel att nämna nenetserna som samojedhundes ursprungliga uppfödare och kanske här mer riktigt nämna Selkuperna istället. Ytterligare en fråga man bör ställa sig är om Samojedhunden verkligen var den så kallade allrounda hunden som många vill benämna honom? Var Samojedhundens förfäder verkligen jakt, drag och renvallare? Min egna uppfattning här är att det troligen inte var så, med hänvisning till att samojedfolket bestod av en mängd olika folkslag som hade en mängd olika hundtyper för olika ändamål, ingenstans i historisk litteratur finns några som helst bevis för att en och samma hund eller hundtyp utförde alla uppgifterna. Tydligt är istället att man framförallt skilde renhundarna från drag och jakthundarna. Dessutom kombinerades ofta användningen som drag och jakthund, hundarna drog jägaren och släden ut till jaktmarkerna för att sedan släppas lösa och fungera som jakthund på allt slags vilt från ekorrar till isbjörn och för att sedan efter jaktens slut åter spännas framför släden och dra det fällda bytesdjuret hem.

Som jag inledningsvis skrev så ar detta inte menat att pressentera en hundraprosentig sanning utan snarare att väcka ett intresse för eftertanke, funderingar som kanske kan leda till intressanta diskusioner och även till ifrågasättande av vissa hos många människor vedertagna sanningar om rasen!!!